För det första skär maskinen bearbetningsmönster och orsakar
Vid skärning av metall skär verktyget chips å ena sidan och själva verktyget måste också skadas. Det finns två huvudtyper av verktygsskador: slitage och skador. Den förra är ett kontinuerligt gradvis slitage; den sistnämnda omfattar skörda skador (som chipping, trasig bruten, skalning, sprickskador etc.) och plastskador två. Efter att verktyget slits ut reduceras arbetsstyckets bearbetningsäkerhet, ythårdheten ökas och skärkraften ökar, skärtemperaturen ökar, och även vibrationer uppstår och normal skärning kan inte fortsättas.
Därför påverkar verktygslitaget direkt bearbetningseffektivitet, kvalitet och kostnad. Det finns följande typer av verktygsslitage:
Frambräda
Baksidans slitage
Gränsförslitning
Ur hänsyn till temperaturberoendet är huvudårsaken till det normala verktyget slitage mekaniskt slitage och termiskt och kemiskt slitage. Mekaniskt slitage orsakas av skulptering av hårda fläckar i arbetsstyckets material och termisk och kemisk slitage orsakas av bindning (kombination av avståndet mellan verktyget och arbetsstyckets material när det kommer i kontakt med atomer) och diffusion (friktion mellan verktyget och arbetsstycket). De kemiska elementen på ytan orsakar varandra, korrosion, etc.).
För det andra, bearbetningsförslitningen bearbetar standard- och verktygslivslängd
När skärtiden ökar ökar verktyget. Enligt skärningsexperimentet kan den typiska slitagekurvan hos det visade verktyget under den normala slitageprocessen erhållas. Denna figur använder skärningstiden och flankens slitmängd VB (eller kraterkrater sliddjup KT) som abscissa respektive ordinat. Från figuren kan verktygsslitageprocessen delas in i tre steg:
Inledande slitage
Normal slitage
Snabbslitage
Skärverktygslitage till en viss gräns kan inte fortsätta att användas. Denna slitgräns kallas dullness-standarden. Den faktiska skärningstiden som upplevs av en ny kniv (eller räfflingsverktyg) från den första användningen tills den når dullness-standarden kallas verktygsliv.
